Lyser upp bland pilfinkarna

Kommer det en grönfinkhane i samlingen av grå fåglar vid fågelbordet så märks det verkligen. Den år egentligen lika färggrann som en domherre. Honorna får man syn på bara om man håller utkik efter den gula smala vingpennan som syns på sidan. Apropå domherrar så har de varit här igen och kollat läget utan att ta för sig av hampfröna.

Oväntad gäst

Byte av fågelfrö gav utslag direkt. Fåglarna åtrvände. Dessutom dök det upp en oväntad besökare.
Vid halvtolvtiden på kvällen såg jag genom fönstret att ytterlampan på husets baksida hade tänts med hjälp av rörelsedetektorn. Där ute satt en hare under fågelbordet. Tyvärr blev den skrämd när jag kom fram till fönstret. Nu ser man spårens tur och retur.

Skillnad på frön och frön

Köpte en ny stor påse vildfågelfrö på ICA. Vid närmare granskning såg innehållet lite märkligt ut Större delen bestod av krossade korn av nåt slag. Inga hampfrön, få solrosfrön, men havrekärnor som visst bara gulsparvar gillar. Det blev ganska glest vid fågelbordet och det var därför jag tog en extra titt på vad jag hade köpt. Idag har jag kompletterat med en påse hampfrön. Undrar just var jag köpte den första påsen, den med en rödhake(?) som bild utanpå påsen. Nu hoppas jag fåglarna återkommer. Jag läste nånstans att där det finns några fåglar kommer det alltid fler. Det är ju en signal om att det finns mat.

Mera snö, samma fåglar

Nu har vi fått upp fågelbordet också. Tänkte att det skulle locka hit domherrarna. Men om jag tittar tillbaka  på fotodatum för domherrar som visat sig tidigare år så står det februari för de flesta foton. Två gånger har jag fått en snabbvisit i slutet av november precis som i år. Det finns minsann hierarkier inom pilfinkflocken. Antagligen är det ungfåglarna som snällt ger sig iväg när en kaxigare fågel dyker rakt mot den som redan sitter vid matbordet.

Koltrasten är en trogen besökare på marken nedanför fröautomaten. Den är väldigt orädd och sitter kvar i busken även när jag öppnar altandörren.  Gulsparven håller sig på marken. Man kan undra varför den inte plockar havrekärnorna direkt från fågelbordet. Den kanske inte har lämpliga fötter.

 

Tidig vinter i år

Redan i november laddade jag mina fröautomater. Det gäller att locka till sig matgäster tidigt. Sedan blir de trogna besökare. Den första som dök upp var ovanligt nog en entita.

Sedan kom de som jag väntat på: Två blåmesar och ett par talgoxar. På eftermiddagen slogs pilfinkar om plats. När man står en stund och iakttar spelet vid fröautomaten ser man att det blir lite orättvist. Mesarna hämtar ett frö, flyger till en gren och hackar fram fröet ur skalet. Sedan tillbaka igen och samma prodedur upprepas. Pilfinkarna och andra finkar sitter lugnt kvar på sin pinne och äter frö efter frö.

Skator bor i grannens äppelträd och kommer varje dag för att plocka nerfallna frön. Men de gör också desperata försök att få tag i fröna genom det lilla hålet i fröautomaten.

När snön kom dök det också upp ett par grönfinkar och en domherre. Men eftersom det var nysnö fanns inga frön på backen att plocka upp. Domherren gav sig iväg, men grönfinken körde undan en pilfink och tog plats vid matbordet. Det är nu läge att plocka fram fågelbordet. Sedan hoppas jag på även ovanligare besök. Men den 2 december kom en Större hackspett som tog plats framför de krossade talgbollarna. Där satt den ganska länge och åt i lugn och ro.

En överraskning

Avslutar den här fågelbloggen för vintern 20011-2012 med ett par foton från Nybyparken. Jag greppade mitt nya teleobjektiv och gick iväg för att se hur långa tider jag klarade av att ta på fri hand med ett 300 mm tele. Högst upp i en björk såg jag 2 pyttesmå fågelprickar. När jag tagit ett foto och tittade på bilden visade det sig vara domherrar. Jag såg faktiskt en liten flock sidensvansar också. Ingetdera skulle jag ha upptäckt utan min kamera som förstorade åt mig. Talgoxen satt inte högre upp än att jag kände igen den utan kameralins. Nu ser jag fram emot att ta med kameran ut bland sommarfåglar.

Gulsparvar

På julbilder med kärvar brukar man se gulsparvar sitta i kärven. Här ser jag dem bara på marken. Ingen enda gång försöker de få frön från fågelbordet. Gillar de inte sittpinne månntro.

Utflykt till stadsskogen

Det blir lite enformigt att titta ut på alla pilfinkar. Ibland kan det vara fler än 10 samtidigt som äter i kapp. Innehållet i fröautomaten räcker drygt ett dygn. I söndags gjorde jag en utflykt till stadsskogen. Där finns ett fågelbord nära Gläntan. Jag såg entita, svartmes, större hackspett och nötväcka förutom de jag även har hemmavid. I trädtopparna flög också en liten flock på fem st nötskrikor. Hade jag inte sett dem. så hade jag inte missat deras skri i alla fall. Fotot visar en entita. Det är inget bra foto, men det är roligt att minnas att jag såg en. Jag har inget teleobjektiv som man borde ha när man fotograferar fåglar.

Han får hålla tillgodo med smulorna från bordet

Så stora fåglar som trastar får inte plats vid fågelbordet eller på sittpinnarna vid automaten. Därför får de nöja sig med att leta frön som andra har sprätt ner. Men det verkar finnas så att det räcker. Här en björktrast på sällsynt besök denna vinter.

Sidensvansar igen

Det är faktiskt samma flock som jag skrev om för några dagar sen. De lyfte från grannens äppelträd, passerade över vårt tak och slog sig ner i björken hos granne nr 2. (Du kan alltid klicka på bilderna och oftast få en större version)

Hur behåller de kroppsvärmen

Ja det gäller att burra upp sig och få tjockare lager dun som isolerar. Den ena fågeln, den minsta besökaren vid fågelbordet, är en gråsiska med röd pannfläck. Blåmesen visar att den kan värma ett ben i taget genom att dra in det nära kroppen.

Inte alltid kolsvart

Ett koltrastpar har blivit regelbundna besökare. De är för stora för att ta för sig från fågelbord och fröautomat, men de lider ingen brist på mat. Gråsparvarna sprätter iväg lika många frön som de får i sig. Men det blir trista foton att se den kolsvarta hanen med sin knallgula näbb sitta bland allt "skräp" på marken. Den mer brunsvarta honan är inte lika vacker, men hon hade förstånd att placera sig i syrenbusken och ta ögonkontakt.

Man hör innan man ser

På väg ut genom ytterdörren för att skaka av en matta hör jag direkt ett bekant fint visslande ljud. Jag ser sidensvansarna högst upp i ett äppelträd(?) hos grannen mittemot. Jag stänger dörren kvickt, hämtar kameran och öppnar fönstret på toaletten. Där kan jag stödja kameran mot fönsterbrädan medan jag försöker det omöjliga; att ta ett foto på långt håll på små fåglar. Men av erfarenhet vet jag att det kanske inte kommer fler chanser. "Strykfåglar" ser man ibland och vissa år inte alls. Lite tur måste man ha. Jag har förstorat en sidensvans som sitter lite för sig själv. Tänk er 50 st. till!

Andra februari

Sju grader kallt. Då dök fem domherrar upp i syrenbusken. Jag hade olyckligtvis inte hunnit rigga kameran än. Ett på-måfå-skott resulterade i ett icke publicerbart foto. Men nu när det är kallt flera dar i rad borde de väl komma tillbaka. Men jag står ju inte i altandörren jämt så jag har kanske missat dem. Dagens bild visar en pilfink i stället. Enligt fågelräkningen i januari är den vår vanligaste fågel vid fågelbordet.

Vintern kom 1 februari

Sen start på Vinterfågelbloggen 2012. När ska man börja mata fåglarna? Jag började för tre veckor sedan efter att ha sett talgoxar och blåmesar kolla läget några dagar. Under de första 14 dagarna var det bara dessa och pilfinkarna som hittade hit.