Gulsparvar

På julbilder med kärvar brukar man se gulsparvar sitta i kärven. Här ser jag dem bara på marken. Ingen enda gång försöker de få frön från fågelbordet. Gillar de inte sittpinne månntro.

Utflykt till stadsskogen

Det blir lite enformigt att titta ut på alla pilfinkar. Ibland kan det vara fler än 10 samtidigt som äter i kapp. Innehållet i fröautomaten räcker drygt ett dygn. I söndags gjorde jag en utflykt till stadsskogen. Där finns ett fågelbord nära Gläntan. Jag såg entita, svartmes, större hackspett och nötväcka förutom de jag även har hemmavid. I trädtopparna flög också en liten flock på fem st nötskrikor. Hade jag inte sett dem. så hade jag inte missat deras skri i alla fall. Fotot visar en entita. Det är inget bra foto, men det är roligt att minnas att jag såg en. Jag har inget teleobjektiv som man borde ha när man fotograferar fåglar.

Han får hålla tillgodo med smulorna från bordet

Så stora fåglar som trastar får inte plats vid fågelbordet eller på sittpinnarna vid automaten. Därför får de nöja sig med att leta frön som andra har sprätt ner. Men det verkar finnas så att det räcker. Här en björktrast på sällsynt besök denna vinter.

Sidensvansar igen

Det är faktiskt samma flock som jag skrev om för några dagar sen. De lyfte från grannens äppelträd, passerade över vårt tak och slog sig ner i björken hos granne nr 2. (Du kan alltid klicka på bilderna och oftast få en större version)

Hur behåller de kroppsvärmen

Ja det gäller att burra upp sig och få tjockare lager dun som isolerar. Den ena fågeln, den minsta besökaren vid fågelbordet, är en gråsiska med röd pannfläck. Blåmesen visar att den kan värma ett ben i taget genom att dra in det nära kroppen.

Inte alltid kolsvart

Ett koltrastpar har blivit regelbundna besökare. De är för stora för att ta för sig från fågelbord och fröautomat, men de lider ingen brist på mat. Gråsparvarna sprätter iväg lika många frön som de får i sig. Men det blir trista foton att se den kolsvarta hanen med sin knallgula näbb sitta bland allt "skräp" på marken. Den mer brunsvarta honan är inte lika vacker, men hon hade förstånd att placera sig i syrenbusken och ta ögonkontakt.

Man hör innan man ser

På väg ut genom ytterdörren för att skaka av en matta hör jag direkt ett bekant fint visslande ljud. Jag ser sidensvansarna högst upp i ett äppelträd(?) hos grannen mittemot. Jag stänger dörren kvickt, hämtar kameran och öppnar fönstret på toaletten. Där kan jag stödja kameran mot fönsterbrädan medan jag försöker det omöjliga; att ta ett foto på långt håll på små fåglar. Men av erfarenhet vet jag att det kanske inte kommer fler chanser. "Strykfåglar" ser man ibland och vissa år inte alls. Lite tur måste man ha. Jag har förstorat en sidensvans som sitter lite för sig själv. Tänk er 50 st. till!

Andra februari

Sju grader kallt. Då dök fem domherrar upp i syrenbusken. Jag hade olyckligtvis inte hunnit rigga kameran än. Ett på-måfå-skott resulterade i ett icke publicerbart foto. Men nu när det är kallt flera dar i rad borde de väl komma tillbaka. Men jag står ju inte i altandörren jämt så jag har kanske missat dem. Dagens bild visar en pilfink i stället. Enligt fågelräkningen i januari är den vår vanligaste fågel vid fågelbordet.

Vintern kom 1 februari

Sen start på Vinterfågelbloggen 2012. När ska man börja mata fåglarna? Jag började för tre veckor sedan efter att ha sett talgoxar och blåmesar kolla läget några dagar. Under de första 14 dagarna var det bara dessa och pilfinkarna som hittade hit.