På väg ut genom ytterdörren för att skaka av en matta hör jag direkt ett bekant fint visslande ljud. Jag ser sidensvansarna högst upp i ett äppelträd(?) hos grannen mittemot. Jag stänger dörren kvickt, hämtar kameran och öppnar fönstret på toaletten. Där kan jag stödja kameran mot fönsterbrädan medan jag försöker det omöjliga; att ta ett foto på långt håll på små fåglar. Men av erfarenhet vet jag att det kanske inte kommer fler chanser. "Strykfåglar" ser man ibland och vissa år inte alls. Lite tur måste man ha. Jag har förstorat en sidensvans som sitter lite för sig själv. Tänk er 50 st. till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar