Bara grått, brunt och svart

Varför finns det nästan bara pilfinkar vid mitt fågelbord i år? Det blev till slut så att jag förstod att blåmesar och talgoxar inte vågade sig dit. De är visserligen snabbast att komma fram när jag nyss fyllt på frön, men snart sitter bara gråsparv och pilfinkar där. Då tog jag en automat för bara mesar, som jag trodde, fyllde den med jordnötter och väntade. Mycket riktigt. De två,tre första dagarna fick fem sex mesar klänga på den i fred. Men så småningom lärde sig pilfinken att stå med ena fotet på sittpinnen och den andra tryckt mot nätet. Den är för tjock att sitta på sittpinnen. Men mesarna får plats ändå. De behöver ingen sittpinne.

Så kallt är det väl ändå inte?

Man ser ju knappt hur Steglitsen ser ut, så som den burrat upp sig för bara minus 2 grader. Men i dag fanns det snö, om än lite, på marken när jag drog upp rullgardinen.

Gav mig lite huvudbry

Fortfarande en grön vinter. Men jag matar fåglar ändå. Det är roligt att ha ett fågelpanorama utanför altandörren. En flock sidensvansar satte sig i grannens björk, för långt bort för ett vettigt foto, men deras silverklocksång hördes i alla fall. Fågeln på fotot gav mig lite huvudbry till dess jag kollade texten i fågelboken och fann att det var en ungfågel av Grönfink. De är brunare med streckad fjäderdräkt.